Gud, låter så sjukt deprimerad. Är så trött på den här jävla svackan, även fast det är tusen gånger bättre än för två veckor sen. Har stressat som ett djur, men för vad? Har ju inte haft ett enda prov på hur länge som helst. Sover för dåligt, och sätter bara en massa press på mig själv. Dags att ändra på vissa saker här tror jag allt. Nu är det bara 4 dagar kvar i skolan, sen har jag tid för lite jobb och min bästaste Karin, saknar dig till tusen soulmate =)

Pappa, är så orolig, lever som varje dag vore den sista med dig. Är rädd, för någon dag kommer du bara vara borta. Men varför tänka på det nu, tiden tillsammans är det bästa vi kan få. Och jag är så grymt stolt över dig, även om du är bra jävla töntig ibland : ) Jag vill kunna tänka tanken att allting är bra, pappa, försvinn inte..
Jag älskar dig : )