http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=78-AV_ID=716185,00.html

Imorse när jag satt och skulle käka min gröt som vilken annan dag som helst, lyssnade jag även på radion. De berättade att de hade stängt av en väg för att det var så halt, och att en bil hade åkt av och föraren dog. Lät ganska otäckt och tyckte självklart att det är ju tråkigt när någonting sånt händer, men vem gör inte det.
Skulle på match då, samling kl 14. Borta mot Göta/Trandeberg, slutade med vinst 2-4. Äntligen fick jag det där jävla målet, det tredje för oss, 5 sekunder kvar i andra perioden. Osch så skönt! Spelade väl dock inte så bra den matchen, men får kämpa vidare och ta nya tag.. Evelina ringde när vi satt i bilen på väg till ishallen, hon sa att jag skulle ringa efter matchen, förstog ju att det skulle vara någonting allvarligt. Trodde till och med att det hade med Andreas att göra.. Såväl i bilen tillbaks till gränbyhallen så ringde jag henne. Visste att hon kände honom när de var små då hon bodde ute i Alunda som han också gjorde. Fick alltså reda på att i den olyckan jag hörde på radion på morgonen, handlade om honom, Andreas Johansson. Han var på väg till en match med en av spelarna i bilen (hon klarade sig dock), och gjorde en omkörning i en kurva. Bilen släppte greppet och for mot ett träd, sen var det slut.
Lärde känna honom på juldagen, var ut med tjejerna på Harry's och parta, rinde dit ett par killkompisar och däribland fanns han med. Kul typ, lätt att prata med och dessutom hade han utseendet. Han var liksom som ett allt-i-ett paket, vi träffades ett par gånger veckorna efter. Har kvar alla sms:en, har inte haft tid att radera så dem fick vara kvar. Det gick verkligen att prata om allt, men det råkade bli ett tjafs där i mitten av januari. Han var konstig och hade en riktigt dålig attityd, vilket jag också sa. Dagarna efter bad han om förlåtelse, att han inte hade varit sig själv. Det uppskattade jag och ville börja träffa honom igen, tänkte så fort  matcherna med hockeyn är slut så ska jag allt se till att få träffa honom igen. Han hade mycket jobb nu den här månaden också. Nu ångrar jag att jag inte såg till att bestämma träff, ångrar det så jag får en knut i magen. Du hade dina fel, men du var perfekt. Du skjutsade hem mig en förmiddag, du hade en svart sportbil, som du var så stolt över. Såg inte direkt ut som en men den hade drag i sig. Förstod att du var en fartdåre, märkte lite av det också. Därför blev jag inte så förvånad att det var just honom som det hände. Men jag kommer saknar dig, du är ett freak som man kommer minnas.
Rest in peace, Andreas Johansson.