Saltvatten skulle jag säga. Men det gör väl allas? Kollade just på sagan om konungens återkomst, den sista filmen i trilogin. Grät i slutet, det gör jag alltid i just den filmen. Som när Frodo vaknar upp, efter att ha repat sig ett tag. Hela brödraskapet kommer dit, sist med inte minst Sam. I deras blickar såg man äkta vänskap. Även om det är skådespeleri så gjorde de det så sjukt bra! Man sätter sig själv in i den rollen att få känna den där blicken, riktiga jävla lyckotårar. Att känna sig älskad på det sättet, jag har en sån vän. Karin Norlin, bästa människan i hela världen. Jag är världens lyckligaste att fått ha växa upp med henne sen grundskolan, hon är av äkta vara : )
Samma sak när Bilbo och Gandalf ska segla iväg med sista skeppet, Pippin, Merry, Sam och Frodo följde dem dit till hamnen. Utan förvarning får de reda på att Frodo måste lämna dem, även där ser man hur vänskapen kan vara så otroligt viktig och bara den där härliga känslan. Även där kom det en flod tårar från min sida.

Har alltid varit sån som gråter i filmer. Det beror ju på vad det är för någon men. Känns skönt, att få bort en skvätt tårar till något bra, något som man mår bra av. Sätter sig in i hur man själv skulle uppleva det. Svårt att förklara.. Men jag tror att de flesta känner igen sig. Så det så : )

Match idag (eller igår, lördag), borta mot Nyköping. 2½ timme tog det med buss. Åkte hem med en seger på 0 - 8! Känns riktigt bra, gjorde en godkänd match i alla fall. Varken mål eller assist, höll mig bara framför mål och jävlades med backarna. Millan och Empa kunde trycka in ett par i alla fall. Drog på mig en onödig utvisning också, bah. Sånt man får räkna med. Träning ikväll, ska ge allt för att bli uttagen till första hemma matchen på tisdagen..

Kanske dags att sova, ska spana runt lite på nätet först : )

Dagens öronorgasm ;

Elliott Yamin - Wait for you